Det här är en sann berättelse om ett uppvaknande – och om de avgrundslika skillnaderna mellan en fri marknad och socialism. Det här är även en berättelse om tacksamhet.

1988 hamnade den polske järnvägsarbetaren Jan Grzebski i koma. Polen led under den här tiden under kommunism och som i alla socialistiska ekonomiska system så är extrem fattigdom snarare regel än undantag. Man saknade ständigt matvaror och de varor som fanns till försäljning var av dålig kvalité. Man levde i smuts och levnadsstandarden var mycket låg för alla – utom för den ledande politiska eliten.

När Jan Grzebski – mot alla odds och till läkarnas förvåning – vaknade upp ur sin koma 2007 möttes han av en helt ny värld. Inte bara av att hans fyra barn producerat elva barnbarn – utan även ett helt nytt Polen som bytt kommunismens grå torftighet mot den fria marknadens berusande överflöd.

Jans fru Gertruda – som vakat vid han sida under alla år – berättar att Jan var överväldigad av hur färgrik världen blivit och över hur mycket produkter och varor som fanns i alla affärer. Jan Grzebski berättar i en intervju: ”Världen är vackrare nu. När jag hamnade i koma så fanns bara te och vinäger i affärerna. Man ransonerade kött och köerna för att köpa bränsle ringlade sig långa överallt”.

Under Jans 19 år i koma hade Polen frigjort sig från socialism och östblocket. Landets ekonomi började växa med mer än fem procent varje år.

”Nu ser jag människor gå omkring med mobiltelefoner och affärer som så fulla med varor och produkter att välja på så att jag blir alldeles snurrig. Det som slår mig är att de där människorna med mobiltelefoner bara gnäller och klagar på hur dåligt allting är. Jag har verkligen ingenting att klaga på!”

Jan Grzebski somnade in för gott 2008 – förmodligen mycket tacksam över att världen han lämnade blivit en vackrare och bättre plats för hans barn och barnbarn att leva på.