En lärare i samhällsekonomi berättade på en föreläsning att han aldrig tidigare underkänt en enda skolelev innan han underkänt en hel skolklass. Anledningen till detta var att alla i den här skolklassen var övertygade om att socialism fungerade. Man trodde att under ett socialistiskt styre så var ingen fattig eller rik – alla var jämlika och lyckliga.

Så läraren sa – Okej, låt oss göra ett experiment! Alla betyg ska från och med nu bli jämlika. På alla prov ska ett genomsnittsbetyg räknas fram och sedan gälla för alla – så att ingen enskild elev underkänns eller får högsta betyg. Eleverna tyckte det lät utmärkt.

Efter det första provet blev det genomsnittliga betyget B. De studenter som inte pluggat inför provet blev väldigt glada medan de som pluggat väldigt hårt blev upprörda och kände att det var orättvist.

Inför det andra provet så struntade de som inte pluggade som vanligt i att plugga. De som tidigare pluggat hårt beslutade sig för att plugga lite mindre – i hopp om att någon annan skulle göra det. Det andra provet gav ett genomsnittligt betyg på D. Nu var hela klassen upprörd!

Det tredje provet gav ett genomsnittligt E i betyg. Och så fortsatte det. Stämningen i klassen gick från dålig till usel. De hade varken ro eller lust att lära sig. Man skyllde det dåliga resultatet på varandra. Ingen tog ansvar för sitt eget lärande eftersom ingen ville plugga för någon annan. Det slutade med att hela klassen underkändes.

Läraren förklarade sedan inför den nedstämda skolklassen att socialism kommer alltid att misslyckas. De mänskliga behoven kommer alltid att fälla ett socialistiskt maktstyre. Detta eftersom en individuell ansträngning måste stå i relation till en individuell belöning. Så när belöningen försvinner så försvinner även engagemanget och viljan att anstränga sig.

Läraren berättar nu denna anekdot för varje ny skolklass han ska undervisa – och han har inte underkänt en enda elev sedan dess.