1939, samma år som andra världskriget skulle bryta ut, nominerade den socialdemokratiske riksdagsledamoten Erik Brandt den nationalsocialistiska diktatorn Adolf Hitler till Nobels fredspris. Efter denna nominering gick hans politiska karriär inte att rädda och hans rykte svärtades ner.

Antingen var världen inte redo för hans fantastiska ironi – eller så var det så som Brandt från början skrev till Nobelstiftelsen: ”Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå, att Nobels fredspris för 1939 måtte tilldelas Tysklands rikskansler och Führer Adolf Hitler, vilken enligt miljoner människors uppfattning framför varje annan man i hela världen är förtjänt av denna höga utmärkelse” (Källa)

Vi på Politikfakta tror att Erik Brandt är ironins fader – att det var han som startade den ironiska eran inom Socialdemokraterna som sedan dess varit tongivande. Att man säger en sak men gör raka motsatsen. Eller vad sägs Socialdemokraternas valslogan 1940: ”Trygghet för hemmet. Frihet för landet”? Eller den här: ”Full sysselsättning”? Eller det lite mer moderna ”Alla ska med”? Vilken total ironi! Mona Sahlin hade otroliga ”Välfärd för alla”! Och det hela kröns med dagens über-ironiska ”Framtidspartiet”. Detta när vi på S-kongressens öppnande fick veta att 47% av S-medlemmarna är ålderspensionärer dvs. 65 år eller äldre.