Maktgirigheten visar sig nu vara en alltför stark drift hos den unge herr Fridolin. Han vill opp, opp – som en rabarberknopp. Och då gäller inte längre gamla miljöpartistiska principer som länge omöjliggjort ett samarbete med Alliansen.

Nej, Miljöpartiets Fridolin flörtar hejdlöst och principlöst med tungmetallaren i Socialdemokraterna – som han säger sig vilja ingå äktenskap med. Men bara om de vinner majoritet i Riksdagsvalet 2014 – inte annars! Inte innan. Inga gemensamma löften om framtiden innan äktenskapet här inte. Inget äktenskapsförord. Nej, nej, nej. Även den något äldre partiledaren är lika förtegen han om den framtid som hans Framtidsparti och Fridolins unga vänner tillsammans ska försöka mejsla fram. Det är tyst. Det är tomt.

Men om nu inte S och MP vill avslöja framtidens politik så kan vi väl sia om deras framtid? Om S och MP:s chanser till ett lyckat äktenskap? Vad har de egentligen gemensamt? Förutom deras gemensamma intresse för svartmålning, smutskastning och långa skogspromenader? Inte mycket.

S och MP är som dag och natt i frågor kring försvaret, vapenexporten, kärnkraften, industrin, klimatet, landsbygden, restaurangmoms, socialavgifter för unga, flykting- och invandringspolitik – MILJÖN!

Med dessa alla åsiktsskillander i bagaget skulle de alltså vid en valvinst försöka ingå ett äktenskap och samsas vad som ska göras med stora brudgåvan – hela svenska folkets skattepengar. Om det blir en smekmånad så kommer den bli kort för de två omaka turturduvorna.

Löfven kommer snart inse varför Göran Persson gav Miljöpartiet deras smeknamn: De opålitliga. Hetsiga äktenskapsgräl blir oundvikligt och vardag med det tvångs-ingifta Sverige som slagpåse.

Ja, det är skrämmande scener ur ett tänkt äktenskap. Men ännu är vi inte där. Just nu bevakas de två nykära av en ensam man i periferin – som ser rött och kokar av svartsjuka – Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Det ironiska med vänsterns starke man är att han hatar vänsterprassel.

Förra gången S och MP stängde dörren om sig för att vänslas för sig själva så straffade det sig – vänsterfalangerna tvingade upp dörren och man bildade en krystad trekant.

Hur det här flörtandet den här gången vet vi inte. Blir det en tragedi eller komedi? En socialrealistisk Norén-pjäs? Något som taget ur en film av Roy Andersson? Kommer kanske Socialdemokraterna bli lämnade framme vid altaret? Kanske fortsätter alla leva lyckliga och i synd med varandra – i evig opposition.

//Faktaredaktionen