90-talskrisen

1985: ”Gör som ni vill. Jag begriper ändå ingenting”, orden är Olof Palmes. Dessa hårresande ord yttrade av en socialdemokratisk statsminister resulterar i avregleringen av kreditmarknaden som bygger grunden till 90-talskrisen.

1986: Olof Palme skjuts till döds på Sveavägen i Stockholm. Hans vänstra hand Ingvar Carlsson utses till statsminister i Sverige.

1989: Mellan 1980-1989 steg aktiekurserna på Stockholmsbörsen med 1144 % samtidigt som omvärldens börser steg med i genomsnitt 350 %. Den bubbla S-regeringen blåst upp spricker.

1990: Krisen startar. S-regeringen genomför ett antal reformer som bara bidrar till att fördjupa krisen. Kjell-Olof Feldt avgår. Ingvar Carlsson avgår men väljs snart tillbaka då de borgerliga inte har ett samlat regeringsalternativ.

1991: De borgerliga vinner valet. Ingvar Carlsson avgår som statsminister för andra gången. Carl Bildt blir Sveriges statsminister.

1992: Krisen är i full blom. Alla riksdagspartier stödjer en fast kronkurs och Riksbanken höjer räntan till 500% . Carl Bildt samlar samtliga partiledare för att Sverige ska gå över till en rörlig växelkurs.

1993: Ekonomin vänder uppåt. Ekonomisk forskning visar idag att samtliga kriser under 1990-talet löstes genom övergången från fast till rörlig växelkurs – inte budgetsaneringar med skattehöjningar och nedskärningar.

1994: Krisen anses vara över. Vänstern vinner trots detta valet efter att ha beskyllt den dåliga ekonomin, den höga arbetslösheten och hela finanskrisen på den borgerliga regeringen. Ingvar Carlsson blir statsminister i Sverige igen.

1996: Ingvar Carlsson avgår för tredje gången som statsminister. Göran Persson väljs till ny statsminister på en extrakongress efter att han tackat nej till uppdraget tre gånger.

1997: Göran Perssons berömda budgetsanering som han inledde som finansminister 1995 ser sitt slut. Idag vet vi att hans sanering var verkningslös och endast resulterade i lägre tillväxt och en onödigt utdragen och stor arbetslöshet.

2001: Socialdemokraterna tar i smyg på sig ansvaret för 90-talskrisen i ett tillägg till sin vårproposition. Detta göms och glöms snabbt bort.

2005: Göran Persson har svårt att skylla ifrån sig de depressionslika förhållanden som enbart tycks råda i Sverige trots global högkonjunktur men han gjorde ändå ett sista försök att skylla den kollapsade svenska skolan på Carl Bildt och på den borgerliga regeringens “misslyckande” med friskolorna.

2006: Alliansen vinner valet. Fredrik Reinfeldt blir Sveriges statsminister. Göran Persson kallar ett utanförskap på 20% för “ett dukat bord”.

2010: ”Statsfinanserna har Göran Persson gjort reda i”, ett citat av Leif Pagrotsky (S) – den f.d. närings- och kulturminister, Greklands finansiella rådgivare samt “Årets hedersryss” – när han fortsätter att odla myten och lögnerna om den ineffektiva Perssonska budgetsaneringens saliga förträfflighet.

FAKTALÄNKAR

Perssons saneringsmyt:
http://www.dn.se/ledare/kolumner/perssons-saneringsmyt/

S tar på sig skulden för 90-talskrisen:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10205567.ab

En summering av 90-talskrisen:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Finanskrisen_i_Sverige_1990–1994

Svenska bankkrisen:
http://www.finanshistoria.n.nu/svenska-bankkrisen

Citat av Leif Pagrotsky:
http://politikfakta.se/2012/09/citat-av-leif-pagrotsky/