Svenska straff otillräckliga i det mångkulturella Sverige

Martin Hedlund: Den svenska maktutövningsteorin har möjligtvis fungerat på den homogena och tuktade svenska befolkningen men den är otillräcklig i det nya mångkulturella Sverige…

banner_realiaposten

Krig är en fortsättning av politiken med andra medel, precis som von Clausewitz påpekade i sitt berömda verk Om Kriget. För hur skulle det kunna vara på annat sätt? All form av politik, inrikes såväl som utrikes, handlar om att kontrollera människor, grupper och stater, och det låter sig inte göras utan ett underliggande hot om våld som vid överträdelser övergår i faktiskt våld.

I Sverige ser man även djupt kriminella förbrytare som sjuklingar som inte vet sitt eget bästa.

I den svenska maktutövningsteorin har man glömt bort detta grundläggande sociala villkor. Den säger att alla konflikter går att lösa genom att kompromissa sig fram eller genom att ”utbilda” parterna i konflikten. Faktum  är att hela den svenska teorin kring brott och straff bygger på uppfattningen att ingen egentligen vill vara kriminell – att bara brottslingen erbjuds rätt sorts kunskap så kommer vederbörande upphöra med sin brottslighet. Således heter det kriminalvården och att brottslingar ska rehabiliteras – i Sverige ser man även djupt kriminella förbrytare som sjuklingar som inte vet sitt eget bästa. Moraliskt ansvar för sina handlingar har ingen plats i det svenska systemet.

 LÄS OCKSÅ:  Tidsfråga innan vi har ett islamistiskt parti i Sveriges riksdag

Denna naiva tro på att alla egentligen strävar mot samma mål går igen på andra områden, och karakteriserar bland annat den svenska hållningen gentemot de personer som åker ned för att strida i Syrien. De svenska makthavarna tror att dessa personer kommer på andra tankar bara de får rätt kunskap – på samma sätt som man gör med 4-åriga barn. Man ser inte att det handlar om en fundamental målkonflikt som inte kan hanteras på andra sätt än genom våld. Dessutom betror man inte fanatikerna med ett personligt moraliskt ansvar – istället för att straffa dem för deras våldshandlingar erbjuder man dem hjälp att etablera sig på arbetsmarknaden vid hemkomst.

Man trodde alltså på fullt allvar att ifall gärningsmännen bara informerades om att det är fel att i grupp ge sig på unga flickor så skulle de upphöra med sin brottslighet.

I somras nådde denna uppfattning nya höjder i och med att polisen delade ut armband med texten ”tafsa inte”, i förhoppningen att minska det eskalerande antalet sexövergrepp på festivaler och andra offentliga platser. Man trodde alltså på fullt allvar att ifall gärningsmännen bara informerades om att det är fel att i grupp ge sig på unga flickor så skulle de upphöra med sin brottslighet. Naturligtvis fick armbanden ingen effekt på mängden sexövergrepp. Istället resulterar tilltag som dessa i att polisen framstår som mesig i våldsverkarnas ögon. Och i allmänhetens ögon riskerar de att förlora sin legitimitet som ordningsmakt.

Teorin som styr svensk politik i våldsfrågor är djupt inpräntad i den svenska elitens medvetanden och ligger till grund för deras maktutövningsteori. Bakgrunden till teorin är förmodligen att svenskar aldrig behövt bekymra sig om samhällets förutsättningar eftersom stabiliteten tagits för given. Idéhistorikern Svante Nordin gör följande analys:

”De unga ser inte skörheten i vår moderna civilisation. De ser inte förutsättningarna – att all civilisation uppehålls av makt och våld. Allt som hände före 1989 tycks vara bortglömt. Att läsa om världskrigen har blivit som att se en spännande film. För dem som fötts rakt in i den moderna och globaliserade världen kan historien uppfattas som tillryggalagd. Unga människor lever i illusionen om att det finns någon förutbestämd harmoni…Vi lever i en brutal värld. Rivaliteten finns där och är en del av tillvarons grundvillkor.”

Den svenska maktutövningsteorin har möjligtvis fungerat på den homogena och tuktade svenska befolkningen men den är otillräcklig i det nya mångkulturella Sverige…

Den svenska maktutövningsteorin har möjligtvis fungerat på den homogena och tuktade svenska befolkningen men den är otillräcklig i det nya mångkulturella Sverige i ett läge där omvärlden ter sig allt mer oförutsägbar. Liksom bakgrunden till teorin står att finna i en stabil och förutsägbar tillvaro tror jag att de nya förutsättningarna kommer tvinga den svenska eliten att tänka om.

martin-hedlund3
Martin Hedlund, doktorand i kulturgeografi

Är den svenska kriminalvården naiv?