Anna Lindén: Förr kunde hovnarren i skydd av sin narrkåpa ibland säga obehagliga sanningar till fursten. Dagens komiker är dock för det mesta oförargliga varelser, som aldrig gisslar makten, där de flamsar runt i tv-rutan eller skriver politiska korrektheter på Twitter.

banner_realiaposten

Tror Stefan Löfven att vi lever på 1930-talet? Ja, jag menar förstås inte bokstavligen, så att han skulle ha en åttio år gammal almanacka på väggen i tjänsterummet och sistliden nyårsnatt skålat in nådens år 1936, utan på ett mentalt plan. Med tanke på att Löfven har den verklighetsfrånvände Henrik Arnstad som ”vetenskaplig” auktoritet är det inte osannolikt att det förhåller sig så.

Varje gång jag kliver av Viking-båten vid Londonviadukten känns det som att stiga in i ett 1930-talslajv. I varenda buske lurar en lömsk nazist, beredd att rusa fram med sitt järnrör och heila eller dra en opassande vits. Löfven själv kreerar rollen som Per Albin i spetsen för sin sexfaldiga samlingsregering.

 LÄS OCKSÅ:  Stefan Löfven flyr verkligheten med sin nazistretorik

I kristid är en landsfader inte beroende av sådana petitesser som valresultat, därför kommer han, enligt egen utsago, inte att avgå efter valet 2018. Ödet har, tycks Löfven tänka, gett SAP/S en andra chans att ställa historien tillrätta, den här gången skall ingen kunna säga att de inte tog upp kampen mot nazismen.

När hela Sverige lajvar är det lätt att ta skenet för verklighet. Löfven är förvisso inte den förste politiske ledare som låter sig bedras, historien är full av föregångare. Ju längre bort från det vanliga folket de styrande befinner sig, desto större är risken att de tar de bjärta potemkinkulisserna för verkliga. Förr kunde hovnarren i skydd av sin narrkåpa ibland säga obehagliga sanningar till fursten. Dagens komiker är dock för det mesta oförargliga varelser, som aldrig gisslar makten, där de flamsar runt i tv-rutan eller skriver politiska korrektheter på Twitter.

Dagens jihadistiska och salafistiska vedervärdigheter står i grymhet på intet sätt 1930–40-talets nazistiska efter.

Då Sverige var ett kristet land var mina kollegor inom prästeståndet skyldiga att upplysa de styrande om, att också de var fattiga syndare, men vem vill säga något sådant i en tid när bekräftelse är högsta mode? Den fariseiska frestelsen att uppfatta sig själv som god (och meningsmotståndaren som ond) har förmodligen aldrig varit större än idag. Också här kommer nazismen väl till pass, för vilken annan ideologi symboliserar inte som nazismen den djävulska ondskan.

 LÄS OCKSÅ:  Social ingenjörskonst hör inte hemma i en västerländsk demokrati

Den bistra sanningen är dock att den sistnämnda kan anta ett näst intill oändligt antal uttrycksformer. Dagens jihadistiska och salafistiska vedervärdigheter står i grymhet på intet sätt 1930–40-talets nazistiska efter.

De problem som Sverige står inför idag, med en statsmakt som förlorat våldsmonopolet till kriminella i stora delar av landet, islamistisk extremism och våldtäktsepidemier, är värre än på mycket, mycket länge. Då duger det inte med en regering som lägger krutet på att bekämpa väderkvarnar. Vakna upp ur törnrosasömnen, vi skriver 2016!

anna-linden
Anna Lindén är präst, teolog och humanist med inriktning mot idéhistoria

Överdriver Löfven och hans narrar det "nazistiska hotet" i Sverige?