Martin Hedlund: Teorin innehåller många av de väsentliga komponenter som krävs för att tillskansa sig makt genom splittring: kollektivism, rangordning av grupper, en fiendegrupp och anti-rationalism. Det enda som saknas är egentligen en våldskomponent, men den lär man kunna tillfoga i ett senare skede när man upptäckt att folk inte går kontrollera genom mjuk makt…

realia-posten

Genusteori har kommit att ta allt större plats i det svenska samhället. Det rör sig dock inte om någon gräsrotsrörelse utan den påbjuds uppifrån. Således ska till exempel alla universitetskurser ha ett genusperspektiv och forskningsansökningar till de statliga forskningsråden ska också helst innehålla ett genusperspektiv. Man tvingar också på offentliganställda tjänstemän diverse utbildningar i genusteori – alla måste lära sig detta fantastiska nya som makten snöat in på.

Att detta nya i intellektuellt avseende handlar om rappakalja råder inget tvivel om. Genusteori är ett friskt hopkok av kunskapsnihilism, snobberi och identitetspolitik. Till detta ska läggas ett antal triviala sanningar som varit kända sedan tidigare och till vilka dess anhängare kan retirera när de blir pressade – till exempel att människan inte kan ha full kunskap om världen då hon endast är en uttolkare och att allt därför i någon mån är sociala konstruktioner, eller det att det finns normer och maktstrukturer i ett samhälle.

”Den vita medelålders mannen är minst offer och mest förtryckare, han befinner sig därför längst ner i hierarkin. Därefter följer en serie av andra identiteter som rangordnas utifrån hur mycket offer de anses vara. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att en svart lesbisk kvinna med muslimsk tro befinner sig högst upp i offerhierarkin”

Istället för dess intellektuella innehåll bör man se på den sociala funktionen och då framförallt på dess identitetspolitiska aspekt. I motsats till hela den västerländska kunskapstraditionen, från Aristoteles, till upplysningstänkare som Immanuel Kant, till moderna tänkare som Karl Popper, menar genusteoretikerna att människan är och bör vara epistemiskt begränsad till den identitet vederbörande råkar ha. I praktiken handlar det dock om att folk är begränsade utifrån ett godtyckligt definierat schema av identiteter som innefattar kön, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning. Detta innebär att endast kvinnor kan ha kunskap om andra kvinnors situation, att endast så kallade rasifierade kan ha kunskap om rasifierades situation, och så vidare. Detta är en extrem tolkning av Thomas Khuns inkommensurabilitetsteori som kräver att man ger upp tron på kunskap grundad i en yttervärld. I praktiken leder såklart denna teori till splittring eftersom den säger att det är omöjligt att förstå varandra mellan de godtyckligt definierade grupperna.

 LÄS OCKSÅ:  Massinvandringen förvandlar Europa till en fattigstuga

Till denna anti-rationella utgångspunkt ska läggas en normativ rangordning i form av en offerhierarki. Den vita medelålders mannen är minst offer och mest förtryckare, han befinner sig därför längst ner i hierarkin. Därefter följer en serie av andra identiteter som rangordnas utifrån hur mycket offer de anses vara. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att en svart lesbisk kvinna med muslimsk tro befinner sig högst upp i offerhierarkin, detta oavsett om hon skulle vara miljonär. Bland den svenska mediala eliten har det blivit en sport att kokettera med sina offerattribut i offentligheten – ett sorgligt skådespel.

”Ur maktsynpunkt är den grundläggande strukturen i genusteori bara den gamla välbekanta söndra-och-härska- metoden i annan, mera rosa, klädsel. Alla som har ögon kan se att till exempel Gudrun Schyman är en klassisk demagog som utnyttjar genusteorins inbyggda aktpotential till max.”

Ur maktsynpunkt är den grundläggande strukturen i genusteori bara den gamla välbekanta söndra-och-härska- metoden i annan, mera rosa, klädsel. Alla som har ögon kan se att till exempel Gudrun Schyman är en klassisk demagog som utnyttjar genusteorins inbyggda aktpotential till max. Teorin innehåller nämligen många av de väsentliga komponenter som krävs för att tillskansa sig makt genom splittring: kollektivism, rangordning av grupper, en fiendegrupp och anti-rationalism. Det enda som saknas är egentligen en våldskomponent, men den lär man kunna tillfoga i ett senare skede när man upptäckt att folk inte går kontrollera genom mjuk makt – allt i det godas namn naturligtvis, för har man väl sett ljuset helgar målen alltid medlen.

 LÄS OCKSÅ:  Massinvandringen förvandlar Europa till en fattigstuga

Framtiden för genusteorin i Sverige är oviss. Internationellt har teorin fått utstå förödande kritik av inflytelserika intellektuella (inte minst Steven Pinker, Richard Dawkins, Daniel Denett och Christopher Hitchens). Även i Norge har teorin tappat inflytande efter att den blev hånad i dokumentärserien ”Hjernevask”.

I Sverige är dock situationen en annan då vi har väldigt få rakryggade akademiker och en elit som i hög grad byggt upp sina karriärer och identiteter kring teorin. Dessutom utbildar man nya villiga studenter att okritiskt anamma den av makten påbjudna ideologin. Givet den förödande internationella kritiken bör genusteori få allt svårare att överleva även i Sverige, men man ska samtidigt inte underskatta den kraft en splittringsidelogi kan ha på folk. Man ska heller inte underskatta genusteorins omfattande inflytande på de svenska makthavarna.

martin-hedlund3
Martin Hedlund, doktorand i kulturgeografi

Är genusteori bara idioti?