Anna Lindén: Lagom till jul kommer Svenska kyrkan tillsammans med ett flertal andra kyrkor i Sverige med ett nytt politiskt utspel, det så kallade ”Juluppropet”, där man uppmanar regeringen att riva upp den nya striktare migrationspolitiken och gå tillbaka till den gamla ansvarslösa, som har tillfogat vårt land och dess invånare så mycket skada. 

banner_realiaposten

Inom evangelisk-luthersk teologi skiljer man mellan andligt och världsligt regemente. Någon frågar sig kanske hur en sådan boskillnad mellan andligt och profant var möjlig att förena med det statskyrkosystem som tidigare fanns i Sverige. Svaret är att prästerskapet i egenskap av det lärda ståndet förr satt på dubbla stolar, dels som präster i kyrkan (andligt regemente) och dels som ämbetsmän i staten (världsligt regemente).

”De vänsterpolitiska utspelen från Svenska kyrkans ledning är numera legio, samtidigt som den teologiska reflektionen lyser med sin frånvaro.”

Allt detta är dock historia, sedan millennieskiftet är Svenska kyrkan inte längre statskyrka utan fri att lägga all sin kraft på de andliga kärnuppgifterna. Det oaktat har politiseringen inom kyrkan inte minskat utan, tvärtemot vad som förmodades, blivit än mer framträdande under de sexton år som gått sedan dess. De vänsterpolitiska utspelen från Svenska kyrkans ledning är numera legio, samtidigt som den teologiska reflektionen lyser med sin frånvaro. Det är ingen slump, ”[i] dag består kyrkans maktelit – biskopar, professorer, prästutbil­dare, forskningschefer, rekryteringsansvariga och opinionsbildare – i mycket hög grad av ett nätverk av relationer i form av vänskapsband och ett politiskt engagemang som formats för länge sedan i vänsterpolitiska studentföreningar”, som Annika Borg och Eli Göndör skriver i Omvägen om Gud: Svenska kyrkan och opinionsbildningen (Timbro, 2016). Att varken alla anställda eller medlemmar i Svenska kyrkan delar dessa vänsterpolitiska uppfattningar saknar, tyvärr, relevans i sammanhanget.

”Det är symptomatiskt att vid ett av de fåtaliga tillfälle då kyrkan, som en konsekvens av den kristna tron, borde ta entydig och kraftfull politisk ställning, mot folkmordet på Mellanösterns kristna, så tiger ledningen av rädsla för att stöta sig med islamister.”

Lagom till jul kommer Svenska kyrkan tillsammans med ett flertal andra kyrkor i Sverige med ett nytt politiskt utspel, det så kallade ”Juluppropet”, där man uppmanar regeringen att riva upp den nya striktare migrationspolitiken och gå tillbaka till den gamla ansvarslösa, som har tillfogat vårt land och dess invånare så mycket skada. Det är som om kyrkorna försöker leva upp till den ateistiska fördomen att kristna är oförmögna till rationellt tänkande. Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser, att bara vilja väl räcker inte långt, en ansvarsfull migrationspolitik kräver också förmågan till långsiktig konsekvensanalys, där ett flertal faktorer vägs in och balanseras mot varandra. En migrationspolitik som i förlängningen endast gynnar människosmugglare, kriminella ligor och islamister är inte god utan vansinnig.

 LÄS OCKSÅ:  Vår tids nazism är islamismen

”Tron får politiska konsekvenser”, brukar det heta från Svenska kyrkans ledning som ursäkt för att man titt som tätt lägger sig i politiken. ”För den enskilde, ja! Kyrkans medlemmar har inte gett er fullmakt att sköta det politiska tänkandet åt dem”, blir mitt svar. Idag känner många politiskt engagerade medlemmar sig nästintill tvungna att lämna kyrkan därför att de inte delar ledningens åsikter i viktiga samhällsfrågor: ”Enligt kyrkan är jag dålig”. Det är bedrövligt.

Svenska kyrkan skall inte vara en åsiktsgemenskap, utan en evangelisk-luthersk folkkyrka på dopets grund. Hennes uppgift är att i Kristus förena sina medlemmar, en stor grupp människor med de mest skiftande politiska åsikter, inte att så split mellan dem genom att ta ställning mot demokratiska riksdagspartier, som av en eller annan anledning inte faller ledningen på läppen. Det är symptomatiskt att vid ett av de fåtaliga tillfälle då kyrkan, som en konsekvens av den kristna tron, borde ta entydig och kraftfull politisk ställning, mot folkmordet på Mellanösterns kristna, så tiger ledningen av rädsla för att stöta sig med islamister. Man får intrycket att lojalitet med kristenheten ses med samma oblida ögon som lojalitet med det egna landet och folket. Att ett sådant förhållningssätt står i strid med både Bibeln och traditionell kristen tro säger sig självt.

Avslutningsvis vill jag önska alla Realia-Postens och Politikfaktas läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Om ni besöker kyrkan under helgen, så passa på att njuta av julens alla vackra psalmer och sånger, och fäst blicken på Jesusbarnet i krubban. Han, som är kyrkans Herre, är den som består då alla politiska vindar har mojnat.

anna-linden
Anna Lindén är präst, teolog och humanist med inriktning mot idéhistoria

Ska Svenska kyrkan sluta lägga näsan i blöt om Sveriges migrationspolitik?