Martin Hedlund: ”Att Schyffert, tillsammans med Malena Ernman och Jonas Gardell, kommit att bli inflytelserika deltagare i samhällsdebatten kan jämföras med att hovnarren uppgraderas till kunglig rådgivare – det blir bisarrt och smått komiskt. I ett sunt samhälle hade ingen ens noterat vad dessa gycklare vräker ur sig.”

Annonsera på Politikfakta

I fredagens Skavlan gästade komikern Henrik Schyffert programmet. Schyffert har tydligen planer på att turnera runt med en ny show som ska heta ”Var inte rädda”, där han ska håna folk som är oroliga över Sveriges invandringspolitik. Schyffert menar nämligen att denna oro grundar sig i en irrationell rädsla för människor med efternamn som är svåra att uttala: i själva verket har Sverige aldrig varit tryggare, rikare och bättre. Efter denna utläggning gick Schyffert vidare med skryt om att han köpt en Porsche och att han är en alfahanne, för att sedan rekommendera alla män att gå minst ett år i terapi. Schyffert har tidigare gjort sig känd för diverse inlägg i invandringsdebatten, inte minst det vansinniga påståendet att 2015 års asylkaos skulle kunna finansieras om alla svenskar avstod två pizzor, en Fanta och ett Netflix-abonnemang i månaden.

 LÄS OCKSÅ:  Europa är under attack

Det är förstås mycket som är märkligt med Henrik Schyffert, men det kanske märkligaste handlar mindre om honom som person och mer om den svenska samhällsdebatten. Att Schyffert, tillsammans med Malena Ernman och Jonas Gardell, kommit att bli inflytelserika deltagare i samhällsdebatten kan jämföras med att hovnarren uppgraderas till kunglig rådgivare – det blir bisarrt och smått komiskt. I ett sunt samhälle hade ingen ens noterat vad dessa gycklare vräker ur sig.

”Samtidigt som gycklare ofta hörs i de traditionella medierna så är det oroväckande tyst från forskarsamhället – de som verkligen har som uppgift att tänka kring invandringsfrågor.”

Samtidigt som gycklare ofta hörs i de traditionella medierna så är det oroväckande tyst från forskarsamhället – de som verkligen har som uppgift att tänka kring invandringsfrågor. Trots att det faktiskt finns ett antal forskare som inget hellre skulle vilja än att diskutera dessa frågor så får de sällan eller aldrig komma till tals i media, i alla fall inte om de intar en kritisk syn på invandringspolitiken.

banner_realiaposten

Av de forskare som skrivit kritiska böcker om mångkulturen och invandringspolitiken har hittills ingen getts en plattform att diskutera i traditionella medier, och att någon av dessa skulle bli inbjuden till Skavlan finns väl knappast på kartan. Möjligen kan detta mönster brytas i och med nationalekonomen Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” som kom ut i dagarna, men det skulle i så fall röra sig om ett undantag.

 LÄS OCKSÅ:  Tidsfråga innan vi har ett islamistiskt parti i riksdagen

Denna situation – där alltså gycklare ges större utrymme än tänkare i viktiga samhällsfrågor – tyder på att det Svenska samhället befinner sig i en kris som går djupare än arbetslöshetssiffror och utanförskapsområden. Det är en kris som ytterst handlar om respekten för kunskap och bildning, där hovnarren stöps om till rådgivare och där den verklige rådgivaren förses med munkavle.

martin-hedlund3
Martin Hedlund, doktorand i kulturgeograf

Är du också heligt trött på alla pk-pajasar som får utrymme i politiska debatter?